Sluttampen - att skönja examensdagen

Min mormor, sa när hon var 97 år gammal, att hon undrade vart livet tagit vägen. Det gick så snabbt, snabbare för varje år som går och nu var hon så gammal, ändå kände hon sig som samma person som när hon var ung, det var bara allting annat som förändrats.

Den känslan mormor pratade om, känner jag igen nu, kanske i mini-format. Att utbildningen faktiskt har en sista dag, en dag som är påväg med stormsteg. Inom systemteorin kallas det en "ekologisk övergång", en tid i livet då man lämnar ett system för ett annat. Det är en tid som för med sig spänning, förtjusning, nyfikenhet och också oro och osäkerhet. Lite som resfeber. Man vet vad man har men inte vad man får.

När mormor föddes gick de flesta transporterna med häst och vagn. Hon hade upplevt så många förändringar i samhället. Likaså känns det som att man som psykologstudent redan levt ett universitetsliv nu, bl.a. där man varit med om  "bologniseringen" av utbildningen, skapandet av Lundapsykologerna, och framför allt ett väldigt påtagligt ökande allmänintresse för ämnet psykologi. Bara på de senaste fem åren har psykologen och psykologin fått en helt annan social plats i samhället.

När jag började på utbildningen, så var jag begeistrad över alla nya perspektiv och insikter jag tyckte mig få. I varje TV-program och varje dagstidning tyckte jag mig kunna se saken ur ett psykologiskt perspektiv. Det var som en ny värld hade öppnat sig. Frustrationen växte dock rättså snabbt, till mitt stora förtret så hördes inga psykologer i media. Vart var det psykologiska perspektivet? Jag såg det överallt, eller var det bara jag som blivit primad?

Idag är situationen en annan. Det finns psykologer i radio, på TV, för att inte tala om på internet. Psykologförbundet har lanserat sin sajt "psykologiguiden", psykologstudent.se startades av Tore Gustafsson (var det 2007?), och Tore ligger även bakom den nya sajten "psykologerna.org". Psykologförbundets förbundsstyrelse är av senaste årsmodell, med många engagerade, pålästa psykologer med visionära idéer.

Det blåser andra vindar, och den oros känsla som en gång fanns där av att psykologyrket skulle vara ett "underdog" yrke, är borta. Vårt yrke går mot en strålande framtid, och det känns underbart att snart få bli färdig med utbildningen så att man kan komma ut och dra sitt strå i stacken.

Termin 9 inleddes med en lång och härlig uppvärmning i form av psykoterapikursen, bara för att sedan chocka med vetenskapsmetod och statistik, lite som en spann med iskallt vatten - tre tentor på tre veckor. Tur att man var uppvärmd först! Idag fick vi ialla fall besked om metodtentan, och härligt nog var det många som fick beskedet att de fått godkänt på psykologprogrammets sista salstenta! Tummen upp! :D

Efter vetenskapsmetodens hårda tempo har vi nu gått vidare till neuropsykologin som växlar ner ialla fall en växel. Neuron är rättså kort, och främst med fokus på psykologisk testning.

Nu är det många som ser fram emot att tända ett par ljus, fira jul och vila ut lite, för att sedan gå på examensarbetet och riktigt njuta av sista terminen. Snart står vi på trappan och ropar. Det går snabbt, precis som mormor sa. Plötsligt är vi där, innan vi vet ordet av.

/Erik